Livet
Nu är jag här igen. Mitt liv har gjort en vändning i både gott och ont. Idag sitter jag i en tvåa utan man att ta hänsyn till. Mitt eget liv hellt enkelt. Min egen ekonomi. Mitt eget liv att leva.
Jag är nyss hemkommen från rivieran i Antibes. Har fått smaka på lite av det rika liv i rika mäniskors vardag. Lyx i boende och mitt bland alla lyxbåtar, resturanger och de som lever med detta till vardagen. I 5 dagar där ingen vetat att jag varit den fattilapp som jag är. Som måste vänta på lönebeskedet som varje gång är en besvikelse efter allar räkningar betalats. Väntar på barnbidraget för att överleva sista veckan innan lön. Hur hårt man kämpar så räker det inte till. Man känner sig lurad och så jäkla blåst på allt och alla.
Jag är så förbannat trött......Åndå är det detta jag velat. Hela tiden en kamp att få en harmoni i mitt liv som jag hela tiden jagar. Som alldrig tycks infinna sig mer än i korta stunder. Alla dessa tankar, funderingar, och grubblande som tär på psyket för att få ihop allt. Jag borde ha det bättre som snart närmar mig 50 år. Men nu ser det ut som det gör och jag kan inte leva om mitt liv tyvärr. Allt ordnar sig. Bara inte denna sjukskrivning blir lång.
Förutom att jag flyttat ifrån min man så i samma veva blir jag drabbad av bröstcancer i råga på allt. Så klart kan jag tycka. Två operationer och en massa läkarbesök och provtagningar hit och dit. I nuläge så väntar jag på besked om jag behöver vidare behandling. I morgon ska jag till läkarn. Där tackar jag vänner och mina barn för ert stöd. Otroligt tacksam att ni funnits där och faktiskt fins där ännu.
Detta får räcka att skriva om idag. Har aldrig skrivet så här personligt förr men hoppas jag får ett visst utlopp av alla mina känslor. Trotts allt har jag ett bra liv ändå och trivs.
Hinka fullt med kramar på er!
Jag är nyss hemkommen från rivieran i Antibes. Har fått smaka på lite av det rika liv i rika mäniskors vardag. Lyx i boende och mitt bland alla lyxbåtar, resturanger och de som lever med detta till vardagen. I 5 dagar där ingen vetat att jag varit den fattilapp som jag är. Som måste vänta på lönebeskedet som varje gång är en besvikelse efter allar räkningar betalats. Väntar på barnbidraget för att överleva sista veckan innan lön. Hur hårt man kämpar så räker det inte till. Man känner sig lurad och så jäkla blåst på allt och alla.
Jag är så förbannat trött......Åndå är det detta jag velat. Hela tiden en kamp att få en harmoni i mitt liv som jag hela tiden jagar. Som alldrig tycks infinna sig mer än i korta stunder. Alla dessa tankar, funderingar, och grubblande som tär på psyket för att få ihop allt. Jag borde ha det bättre som snart närmar mig 50 år. Men nu ser det ut som det gör och jag kan inte leva om mitt liv tyvärr. Allt ordnar sig. Bara inte denna sjukskrivning blir lång.
Förutom att jag flyttat ifrån min man så i samma veva blir jag drabbad av bröstcancer i råga på allt. Så klart kan jag tycka. Två operationer och en massa läkarbesök och provtagningar hit och dit. I nuläge så väntar jag på besked om jag behöver vidare behandling. I morgon ska jag till läkarn. Där tackar jag vänner och mina barn för ert stöd. Otroligt tacksam att ni funnits där och faktiskt fins där ännu.
Detta får räcka att skriva om idag. Har aldrig skrivet så här personligt förr men hoppas jag får ett visst utlopp av alla mina känslor. Trotts allt har jag ett bra liv ändå och trivs.
Hinka fullt med kramar på er!
Kommentarer
Trackback
