Gunnel

Då hittade man äntligen ETT par byxor som passar i längden. Jag har stort problem att hitta vanliga byxor som inte är för korta. Jeans är inga problem men dom får vi inte ha på jobb. Nu saknas ettpar ridskor som ska inhandlas om jag har råd nästa penga insättning.

Igår var Johanna och hennes pojkvänn på middag här. Elin kom hem från sin pappa och allt är nu som det ska.
I morgon börjar jag jobba första dagen efter min sjukskrivning. Ska nu äntligen få tillbaka livet som var tänkt från början efter allt eländes elände.

Idag blir det städning och förberedelse att jobba. Läsa lite bok och koppla av.

Jag har ytterligare ett problem. Min lilla Smilla som inte har vant sig vid dörrarna som slår i trappen. Här är så himmla lyhört. Dåliga dörrar där att ljud går rakt igenom och så är dett smäcklås så alla slår igen dom hårt. Försöker få henne att vänja sig men det är inte så lätt. En granne har jag nu blivet ovänn med. hon klagar ideligen fast jag inte lämnat henne ensam på jätte länge och hon har ju inte varit hemma på ett tag heller. jävla kärringa jävel rent ut sagt. men ok jag kan förstå det är jobbigt med en hund som står och skäller. vad ska man göra???

Jag fick bekräftat igårkväll att mitt val var rätt. Och tack för detta!!!!!

Var bjuden på taccos hos Gunnar. Det var gott och trevligt. Men bara så. Mycket snack om hans Bangkok resa som han gjort. men också om resan han och elin ska göra till Australien i januari. Här var det droppen. jag visar intresse för deras upplevelser. Här var ingen avunsjuka från min sida faktiskt. Men, men alltid ett men. inget snack om min Frankrike resa eller min resa till att så gott som blivet frisk från min cancer. Plus att hans resa till Australien blir att dom ska bo hos en kvinna med ett barn på 13 år ensamstående. Jag bryr mig verkligen inte om det. Säkert. Men det var ett faktum att mitt beslut är så rätt.
Och gud vad han ger Elin många grejor. Min uppfattning om att Elin nu är hemma hos Gunnar så mycket just nu är ju hennes sätt att visa tacksamhet för detta. För vad ska hon göra??? Men jag ska villigt erkänna att jag känner mig blåst rent ekonomiskt och det retar mig. Så han kan gått ge henne så mycket som möjligt. Men, men......

Jag gjorde något fult!! Jag ljög om att jag vunnit en veckas skidsemester till Säfsen genom facket. V 2 när dom e i Astralien. Fan ångrar detta men det bara gled ur mig. Hur ska jag nu ta mig ur detta???? Åhhh, ska jag ljuga mig ur detta eller jag skiter i det för där e väl ändå inget intresse av vad jag gör........???? Men jag vet att detta sved då hans resa kom lite oviktig för mig. Fan varför behöva hämnas. Man e ju för jävla dum ibland. Eller mänskligt att man verkligen har kännslor. Nu låter detta tvetydligt men fan jag ångrar mig så. Men det kom bara som en kräkreflex.

Om han läser detta så skiter jag faktiskt i villket i det också. Detta är ju mitt liv och mina känslor.
Ni som träffat Gunnar tycker säkert han är och ser trevlig ut. Men där är ett mörker som bara jag vet som fins där.
Största orsaken till vår splittring.

Efter jag kommit hem från Frankrike och fått mitt besked om allt nu är ok med mig så känner jag mig givetvis glad för detta. Men ett lite tråkigt men! jag känner en sådan ensamhet trotts att jag har fina vänner. Hoppas det blir bättre när jag nu ska börja jobba på tisdag. Ser fram emot jobb och normal vardag.

Nu vill jag bara försöka blicka framåt men ack så svårt. Har så många tankar om jag verkligen gjort rätt. Men det vet jag att jag har.

Till min stora glädje och lättnad har jag fått beskedet att jag nu är frisk från min bröstcancer.
På tisdag börjar kneget igen med glädje. Äntligen kan jag se framåt mot mitt tänkta liv i mer stabill tillvaro.

Jag ska dock börja en strålbehandling om ca 2-3 månader och som varar i 5 veckor varje dag utom helger. Men det tar vå då :-).  jag är så lycklig att slippa cellgifts behandling som har grott och malt i mina tankar att behöva gå igenom. För man e ganska ensam fast jag har haft mina vänner som stöttat mig så himmla väl.

Angående ensamhet: Jo den befinner sig trotts allt där hela tiden. jag kan väl inte påstå jag lider. Men nya tider väntas med att ta itu med umgänget att ut på lite partaj och sådant. Nu längtar jag bara efter att ha kul. Leva lite i sus och dus. Att må bra helt enkelt.

Tjingeling 

Nu är jag här igen. Mitt liv har gjort en vändning i både gott och ont. Idag sitter jag i en tvåa utan man att ta hänsyn till. Mitt eget liv hellt enkelt. Min egen ekonomi. Mitt eget liv att leva.
Jag är nyss hemkommen från rivieran i Antibes. Har fått smaka på lite av det rika liv i rika mäniskors vardag. Lyx i boende och mitt bland alla lyxbåtar, resturanger och de som lever med detta till vardagen. I 5 dagar där ingen vetat att jag varit den fattilapp som jag är. Som måste vänta på lönebeskedet som varje gång är en besvikelse efter allar räkningar betalats. Väntar på barnbidraget för att överleva sista veckan innan lön. Hur hårt man kämpar så räker det inte till. Man känner sig lurad och så jäkla blåst på allt och alla.
Jag är så förbannat trött......Åndå är det detta jag velat. Hela tiden en kamp att få en harmoni i mitt liv som jag hela tiden jagar. Som alldrig tycks infinna sig mer än i korta stunder. Alla dessa tankar, funderingar, och grubblande som tär på psyket för att få ihop allt. Jag borde ha det bättre som snart närmar mig 50 år. Men nu ser det ut som det gör och jag kan inte leva om mitt liv tyvärr. Allt ordnar sig. Bara inte denna sjukskrivning blir lång.

Förutom att jag flyttat ifrån min man så i samma veva blir jag drabbad av bröstcancer i råga på allt. Så klart kan jag tycka. Två operationer och en massa läkarbesök och provtagningar hit och dit. I nuläge så väntar jag på besked om jag behöver vidare behandling. I morgon ska jag till läkarn. Där tackar jag vänner och mina barn för ert stöd. Otroligt tacksam att ni funnits där och faktiskt fins där ännu.

Detta får räcka att skriva om idag. Har aldrig skrivet så här personligt förr men hoppas jag får ett visst utlopp av alla mina känslor. Trotts allt har jag ett bra liv ändå och trivs.

Hinka fullt med kramar på er!